Oroliga ännu....

Inatt var vi och nattvandrade över åkrar och skog här omkring,

och ropade på våran lilla älskling, men hörde

och såg ingen Signe.

Vi hoppas och hoppas att hon snart ska komma hem, men gråten kommer och går.

Nu har vi satt upp lappar och bett folk titta i sina uthus här omkring, så vi får se.

-Signe, när du kommer hem ska du får frossa i ost och glass som du älskar

så mycket, och vi ska pussa på dig

som aldrig förr!

.

.